Det är som det är.

 Ja ni. 

Det som inte fick hända har hänt. Min kära mamma Johanna somnade in 24 februari 2025. Hon gav mig allt. Utan henne hade jag inte suttit här med en katt i knät och skrivit. Den här bloggen hade verkligen inte existerat om jag inte fått den uppmuntran som jag fick av henne att skriva, skapa och att vara kreativ.

Hon var en stor inspiration och förebild för mig och många runt omkring sig, en riktig sann personlighet och karaktär. Hon dog dagen innan min födelsedag och det kommer att påverka mig resten av mitt liv. På samma sätt som hon födde mig på min födelsedag. Jag vet inte om det är något symboliskt värde i det eller inte. Det var helt enkelt dags.

De exakta detaljerna kring hennes sjukdom vet jag inte, men det var cancer. Fuck cancer. Nu fick jag det sagt! För ca två år sen fick hon diabetes, för ett år sen fick hon också reda på att hon hade celiaki (glutenintolerans) och cancer i samma veva. Min mamma älskade att leva livet fullt ut och det knäckte henne ganska rejält att först skippa socker och sen veteprodukter. Livet är orättvist. Hennes mage och tarmar klarade inte längre. Cancern vad svårartad och hon gick igenom en extremt tuff kur i försök att bli bättre. Hon blev bättre ett tag. Hon fick fullt med ny energi och började fixa till saker i hennes hem. Vi hade en sista födelsedagsfest när hon fyllde 59 (alldeles för ungt) och kort därefter gjorde magen ont igen. Var det komplikationer efter behandlingen? Var det ett virus i magen? Var det celiakin och diabetesen? Hon blev inlagd på sjukhuset igen på hematologi-avdelningen där hon varit förut under cancern. Prover togs, prover försvann. Tiden gick, en vecka som jag trodde att det skulle ta blev till en månad. En månad för mycket. Vi fick hjälpa henne mycket med saker hon orkade och ville äta, besöka henne. Förbereda oss på... vad som helst. Hon firade nyår på sjukhuset. Sista julen fick vi tillsammans, det var fint, även om hon var sjuk och fick ligga på soffan. En till månad på sjukhuset gick. Sen kom beskedet att hon skulle flytta till hospice. Lymfomen var tillbaka. En till kur hade kroppen antagligen inte klarat. Mamma sa att hon inte hade klarat det och hon var mer eller mindre redo för slutet.

Jag skriver den här bloggen som ett sätt att nå ut till mamma eftersom att jag visste att hon alltid läste. Det kändes så fint på något sätt att få veta det eftersom att hon kunde relatera till mig i livet. "Ja! Jag såg det på bloggen!", "Juste, det har jag läst", kunde hon säga och det kändes fint att få den bekräftelsen från henne. Nu skriver jag fortfarande för henne. Att skriva är för mig det lättaste sättet att bearbeta tid och var som har hänt. 

Läkarna på hematologi-avdelningen gav mamma två månader att leva. Det är ett samtal jag aldrig kommer att glömma. Hon hade då fått palliativ vård, vilket innebär att de ska hålla patienten vid liv. På hospice ska den sista tiden vara så smärtfri som möjligt. Mamma fick mycket medicin på slutet (läs; droger...), och jag vet att hon måste ha dött lugn. Mitt i allt det här drog jag på mig en riktig torr/slemhosta och jag tror att det var min kropp som sa ifrån efter all stress. Jag önskar jag kunde spenderat mer tid med henne på hospice, men för varje dag som gick så blev hon mindre och mindre den mamma jag alltid kommer att minnas.

Läkarna på hospice gav mamma mycket mindre tid att leva. En vecka senare var hon död. Hon lämnar efter sig tre söner, extremt många vänner och familj. Det är tragiskt som fan och jag kommer aldrig att glömma det här. Men jag tänker bara  - det är som det är. Jag hade världens bästa mamma och jag kommer aldrig att glömma vilken fin människa hon var och att jag är en halv henne. 

Sista gången jag såg mamma i livet var när hon skulle åka taxi med Petter efter att vi var hemma hos henne en sista gång. Jag hade börjat bli sjuk men ville hjälpa till så mycket jag kunde. Vi sa att vi älskade varandra.

Det var inte långt kvar. Petter var en klippa som höll oss uppdaterade. Jag låg sjuk och kunde bara se hur hon blev sämre via sms-kontakt. Dagen innan hon dog fick jag spela en låt jag skrivit om henne för henne genom högtalartelefon. Enligt Petter var det sista gången hon lös upp. Jag ville bara spela den låten för henne. Jag skrev den för flera år sen men aldrig fått chansen att spela den. Det var nog det finaste jag fått vara med om i hela mitt liv. Låten heter kort och gott "Johanna". Vi hade gruppsamtal med läkaren som sa att det inte var långt kvar. 

Sen dog hon. 

Familj och vänner som varit vid hennes sida möttes upp på hospice. Jag fick beskedet på väg dit. På Rågsveds tunnelbanestation. Jag var sjuk men det fick vänta. Det var fint att träffa hennes vänner som är så fina. Jag vill inte att de försvinner från mitt liv bara för att mamma är borta nu. Vi satt och pratade, sörjde, mindes och bearbetade. Jag, Petter, Dante, Per och Emma åkte hem till Petter och Emma och fortsatte sörjandet. Jag åkte hem. Dagen efter fyllde jag 33.

Tack för allt mamma. Jag fick 32 år och 364 dagar med dig. Det gick långsamt, sen gick det fort. Det känns skönt att få skriva av mig lite. Jag gråter, jag saknar, jag är ledsen. Livet går vidare.

Det är som det är.

Jag vet inte hur rolig jag orkar vara i bildtexten till de senaste tre månaderna. Mamma hade tyckt det var kul, så ingen respektlöshet mot henne. Det blir så mycket med att det upp inlägg och hej och hå så det var bli som det blir. Efter linjen här blir det lite mer trams kanske.

Tack för allt mamma. Vila i frid.

-------------------------------------------------------------------------

Nyår med Florence! Utdragen soffa och mys sen några år tillbaka

gott nytt

episkt mycket snö! ett riktigt nyårsmirakel

<3<3<3

hmm..

mitt år i tarotkort. var rätt mycket om pengar om jag minns rätt

Åsa drog kort. (asså lovar att det är januari här... vi glömde byta almanacka!)

prommis

nya, glada tankar om året

men men...

livet går vidare

minijul hos pappa

den här bilden var rätt cool

Oppan!

Den här mannen skrämde halvt ihjäl mig

en gogos "crazy bones" tavla jag gjorde

fotoalbum med min morfar

så fett att alla var så välklädda!

plåstermeteorologen

The Lobster! kanonrulle!

<3<3<3

bröder som förbereder sig. minnes stund för mammas farbror Johan

Dante! <3

💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖

Leif André var där

gammalt möter nytt osv

undrar VERKLIGEN vad som är på den där DVDn

i min arbetslöshet ville jag göra om repan. Det här är en förebild

väntar på bussen med LIQ

efterbild! (tyvärr är det lite stökigt igen)

le me

reka inför fotografering på tunnelgatan

den stora reunionen med Eliten

app app app! no gang signs

"kolla renhär mobilen, den kan ta bilder! 20 megapixel!"

inte visste jag att det var halloween idag

Florence Soltass

I Farsta (KF)C. 

bilden från tunnelgatan

finaste bästa Åsa!

firade Paulina på Koh Phangan

the scrape by night. (fatta att vi har bott där?!)

Hmm...??!

utöver att jag fixade i repan så lagade jag också 10+ telekablar 😮‍💨

"jo, så då sa jag att, om det är den första miljonen som är svårast att tjäna ihop, varför inte bara börja med den andra?"

Åsa drum queen

Johnny the Rocker

minns inte vad vårt band hette... en gång i tiden hette vi Dirty Dishes

no gang signs please!

lelle Zita fick också vara med

hos farmor och gå igenom saker man vill ha som minne. (obs! det är Eva i bild inte farmor...)

"och då sa jag, det är lättare att börja med den andra miljonen..."

Moa fick ärva farmors gamla silverbibel

Petters karaokefödelsedag del 1

Kan det vara Queen?

grattis Petter!

Sen stötte jag på Mauro i butiken!

fyllekäk 10/10

Personlig Utveckling spelar in påskalbum

25-ish låtar klara på en dag. bra jobbat!

en bild på mig ur farmors fotoalbum

le blonde

min getlampa som tagit flera år att göra.

på alla hjärtans dag gick vi på Pizza Hut

och sen på karaoke

med Petter och Emma

aww...

hon bara sitter sådär

gula gången i ett gult rum

men det var faktiskt Albert som headlinade

cool bild ju!

storebror

alla vill va med i bild

hur i...?!!

an offer I can't refuse! 300:- för ett digitalt trumset som vi letat efter länge! det funkade dessutom, dock saknade den pedaler :o måste köpa när vi har pengar

sista bilden jag skickade mamma. Finaste jag vet, skrev hon
<3

hos farmor igen. stöd från pappa när allt börjat gå åt helvete på riktigt.

från hospice.

här är min get-lampa så gott som färdig

nu har jag satt på en del ull runt mulen också, kanske lite för mycket egentligen. kommer fler bilder i slutet

biopremiär

här började jag bli sjuk :-/ tack till killen till höger som fotobombade oss. *suck*

där har vi honom ju! - den lille serietecknaren

nästa weekend. hell yeah!

inte nog med att mamma har dött så åt Oslo en giftig blomma vilket gjorde att hon började kräkas och fick läggas in på djursjukhuset. hon mår bättre nu, men så jävla typiskt bara...

fettisdagen

fint ändå. overkligt.

Oslo kom tillbaka från sjukan

tur att man har så fina djur som kan trösta en

💖💖💖

fössta tossdan i mass

på landet där vi var i helgen

idyll

vilket gäng!

pappa med tronen 

2 doggos var med också

*gulp!*

"så här gör du om ryssen kommer"

jävla clean förpackning

här virkas det i en väldans fart!

Oslo har fått antidepp/aptitretande eller vad man säger så hon har varit jättegosig på sistone!

igår körde jag hem min farmors gamla bil. många nya saker för mig, köra på söder, i tunnel, på kvällen etc etc. idag letade jag parkering för första gången och det var ju lite halvkul...

specialmats-Oslo

så här blev lampan till sist!

ska få fram mulen lite mer allt eftersom, den blev så gullig då

Det var knappast allt, men jag ville få iväg det här inlägget nu för att bearbeta sorg. Nästa inlägg kommer handla mycket om Japan som vi åker till nästa vecka.

Tack för att ni läser. Tack mamma, för livet.